Historian om barnlöshet och graviditet…..

Länge hade jag många tankar om barnlöshet. Vi försökte få barn i 6 år. Historien börjar i 2002 då vi bestämde oss för att kasta allt som har med prevention att göra. Att det inte blev något i början tyckte vi inte det var så konstigt då mamma blev sjuk och hon var tvungen att gå igenom en by-pass operation. Efter operationen flyttade vi henne hit till Norge permanent så vi hade mycket annat att tänka på. Så gick år 2003 och vi började tycka det var konstigt. I början av 2004 tog vi kontakt med en läkare som gjorde all världens undersökningar på oss och konstaterade att det var inget fel på oss!? Vi bestämde oss för provrörsförsök eller åtminstone placera oss i kön i den offentliga sjukvården. Vi önskade förstås att under tiden skulle ett mirakel ske…. men icke.

Augusti 2004 kom vi på samtal till Rikshospitalet men vi fick inte tid för första försök förrän januari 2005 (det offentliga tar lite tid)…. Det var en lång väntetid och jag klarade nog inte helt att slappna av. Minns att jag var lite nervös inför detta försök. Själva försöket blev inte särskilt bra. Jag var väldigt nära att bli överstimulerad och de höll på att avbryta försöket. Vi fick ut 18 ägg varav 9 överlevde en befruktning. Satte in 2 ägg, som hade en hel del fragment, så de var inte av högsta kvalitet. Detta blev det inga barn av. Jag tog det ganska bra, tänkte att ja, ja det var ju bara första försök, kanske det är svårt att veta dosering osv.

Andra försök blev i maj månad 2005 och den blev inte mycket bättre. Nedturen blev mycket större och tyngre.

Tredje försök blev i november 2005. Åter ett misslyckat försök och vips hade år 2005 gått….. Mellan försöken var mensen försenad och jag var inte helt avslappnad. Det blir det ju inga barn av! Här blev det riktigt tungt, orkade ingenting. Jobb var jag på, men att vara social, glad det existerade inte.

Började på akupunktur i hopp om att få ordning på menstruationen som jag alltid haft regelbunden 28 dagar. Akupunkturen hjälpte mig med det och som bieffekt blev jag också av med min migrän som jag hade haft i 20 år…. Så något positivt hände i allafall.

Vi bestämde oss för ett halvår paus från försök och ännu en gång med en förhoppning att ett mirakel skulle hända på egen hand. Men icke.

Sommaren 2006 blev mamma sjuk och det blev en helvetes höst fram till hennes död januari 2007.

I 2007 började vi prata om adoption men det kändes aldrig helt riktigt för oss. Vi ville prova genomföra ett försök till, vi valde Aleris, som är ett privat sjukhus i Oslo. Vi genomförde ett IVM försök i november 2007 i hopp om att slippa överstimuleringsproblematiken. Men det blev helt misslyckat och läkaren menade vi inte skulle ge upp och prova ett vanligt IVF men med en annan medicin, Menopur istället för Puregon. Det var väl först när vi kom till Aleris jag började hoppas igen. Hade bestämt mig för att inte ge upp, men jag visste inte hur mycket jag kunde tåla psykiskt. Var väldigt bekymrad för det, rädd för att möta väggen och verkligen gå rätt ned i källaren och låsa dörren.

I januari 2008 provade vi igen med Menopur, detta gjorde att jag var långt ifrån att bli överstimulerad, fick 2 ägg som bägge var av strålande kvalitet. Tyvärr var det bara en av dem som överlevde befruktningen, så det blev bara satt tillbaka en. Det blev inget barn av detta heller. Men denna gången väcktes ett litet hopp om att denna medicinen passade mig bättre. Jag var aldrig ”fan” av att producera många ägg med dålig kvalitet, utan detta kändes mycket bättre. Få ägg men av strålande kvalitet. Jag tog denna nedturen ganska bra och var så inställd på ett nästa försök.

Inför nästa försök som blev i maj 2008 hade jag undersökt en hel del på Internet och läst om blastocysta. Detta är ett befruktat ägg som sätts tillbaka efter ca 5 dagar, då det kommit till blastocysta stadiet, det är stadiet precis innan det fäster sig. I USA hittade jag en sajt där de menade att äldre kvinnor kan gynnas av att odla äggen till detta stadiet, enligt deras studier så ökar chanserna för graviditet när man sätter in ägg som kommit till blastocystastadiet. Risken är att det kan bli färre eller inga ägg som överlever.

Vi bestämde oss för att chansa. Jag fick ut 6 ägg denna gången och en skiljde sig ut men vi valde ändå att låta alla gå till blastocysta stadiet. Ett ägg överlevde till dag 5 och detta ena ägget blev satt in. Hade hoppas på två men behövde ju bara ett ägg för att få ett barn. Detta resulterade i en graviditet. Min första graviditet!!!!!!!!!!!!!!!! Lyckan blev kort för jag aborterade i vecka 4 + 4, men jag blev gravid. Otroligt nog blev jag inte alls deprimerad utan jag var glad(!?) för jag hade ju blivit gravid. Under 6 år hade jag aldrig ens blivit gravid med abort som resultat…. konstigt resonemang men så var det.

Vi började planera nytt försök i september, innan dess skulle vi ha semester. Sommaren blev avslappnad och helt härlig. Så skulle vi resa och mensen var försenad. Bra tänkte jag för då stämmer datumen med tanke på nästa mens och provrörsförsöket i september. Tog ett graviditetstest för säkerhetsskull och jag fick den chocken när det visade sig vara positivt………………………………………………….

Jag är gravid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! I skrivande stund är jag på vecka 35.