Nu har det gått 7 1/2 månad sedan jag skrev om mammas historia här i bloggen. Tänkte nu skriva om vad som har hänt sen dess. Har någonting av det vi har gjort gett resultat?
Både ja och nej. Kontrollutvalget har varit involverade och därifrån (egentligen från kommunerevisorn) fick vi ett begripligt och konkret brev. I detta brev framgår det tydligt att de är eniga med oss att ”det ikke har vært gitt tilbakemelding slik en har rett til å forvente. Det er kritikkverdig og utenfor alle rutiner at brev blir liggende ubesvart (min kommentar: här syftar de på det brevet som blev sänt till kommunelegen) og ubehandlet i så lang tid som i dette tillfelle, særlig med tanke på sakens innhold. Det videre kommuniksjonen har heller ikke vært som forventet, verken om undersøkelser, oppfølging eller tiltak som blev iversatt for å bedre rutiner”. De informerar också om att de har nu ”laget prosedyrebeskrivelser for klager på tjenestekvalitet som skal innarbeides i kvalitetsledelsessystemet som innføres i disse dager. Den skal være med på å hindre liknenede tilfeller.” Detta är väldigt bra, vidare så har de också undersökt kvaliteten av de tjänster som Bråset levererar och de hänvisar till Helsetilsynets brev. Helsetilsynet gav oss rätt på en punkt att Bråset borde ha fört dricka och mat lister. Alltså väldigt enkelt hur mycket går in och hur mycket som går ut. Det säger sig själv om en person dricker och äter och det inte kommer något ut så är det något som är fel…… Tyvärr så tycker vi att Helsetilsynet borde ha varit strängare i sin formulering och vi menar väl också att vi borde fått något svar från Bråset, något livstecken från dem. Kommunelegen har ju som känt inte varit så aktiv i att svara på brev. Hon lyckade faktiskt ännu en gång göra bort sig totalt, då hon i sitt samtal med mig lovade sända mig brev från Bråset som hon har fått, men det brevet har vi ännu inte sett.
Det mest tragiska av allt är att den misskötsel av en patient (min kära mamma) av Bråset, har inte blivit tagit tag i ordentligt. Vi pratar om människoliv och kommunen svarar med prosedyrebeskrivelser av klager och tjenestekvalitet….. Det är tragiskt……….
Jag har slitit väldigt med att komma mig igenom detta. Har många tankar om vad som hände och vad jag borde ha gjort. Det gör ont att tänka på vad mamma måtte gå igenom under sina sista månader i sitt liv. Fortfarande sliter jag med att få hämtat fram positiva händelser då sista halvåret i hennes liv är så inpräntat på näthinnan.
Men nu har jag mer eller mindre bestämt mig för att jag ska lägga detta åt sidan och tänka framåt. Samt försöka finna fram goda minnen med mamma. För det har jag många av! 
Nedan är foto taget i 2005 av mamma med Tyra. Hon älskade hundar.
Du /dere har gjort hva som gjøres kan for at andre ikke skal oppleve det som hendte din mor. Dere gjorde også alt som var mulig for at din mors siste tid skulle bli best mulig.
Nå er det tid for å prøve og komme videre. Tøfft, men sant.
Jeg for min del vil prøve å trykke på for et eget ombud i Asker som kan hjelpe i sånne tilfelle og ikke minst blir kjent at det finnes. Men det er nok en lengre prosess.
Å finne frem til de gode minner tar tid, men du verden hvor mye du har å øse av! Ta de frem selv om det er sårt i starten.
Ta frem den nære kontakten og alt det gode den gav!
Se på gamle bilder med et smil og husk de fine stundene rundt bildene da de ble tatt.
Tiden leger ikke alle sår , men tiden gjør at man lærer seg å leve med savn på en annen måte enn den du hittil har opplevd. Se fremover , men godta at du har gjort alt som var mulig! Klem Kari sv.mor
Noen har sagt til meg at det er bare fremtiden vi kan gjøre noe med. Nå har du nesten bevist det motsatte, ihvertfall kunne ingen kunne gjort mer! Ta godt vare på minnene, men se fremover!
Å lese dette på jobb var definitivt ikke noe sjakktrekk! Nå sitter jeg her med tårer i øynene!
Jeg er helt enig med min navnesøster at du har gjort alt du kan og mere til! Du har nå sannsynligvis også bidratt til at slike ting blir satt mer fokus på og forhåpentligvis i fremtden ikke skjer igjen, men nå er tiden inne for å komme seg videre!Du er en engel, Monica og jeg setter vanvittig stor pris på deg som venninne!!
Dette står det respekt av Monica! Både den innsatsen dere har gjort ovenfor ”offentligheten” men også det at du skriver så åpent om det her.
Ta vare på alle de gode minnene. Ta frem fotoalbum og nyt bildene. Ta en ettertenksom og positiv pause ved de momentene i livet som fremkaller de gode tankene.
En god klem fra meg.
Det er helt forferdelig at noe sånt kan skje med et menneske. Jeg skulle virkelig ønsket at jeg hadde truffet henne, hun høres ut som en helt fantastisk person, både av det du har fortalt meg og det du har skrevet om tidligere. Selvom det kanskje blir noe litt annet, så har jeg ikke andre å sammenlikne med enn med min bestemor, og det jeg måtte gjøre da, husk alt det koselige og morsomme dere gjorde sammen, det er de minnene som teller, og som man aldri vil miste heller
Og jeg er selvfølgelig også kjempe glad i deg, og evig takknemlig for at vi er blitt kjent
Du er utrolig flink til å skrive ned tanker og følelser. Du er et fantastisk menneske og jeg er utrolig glad for å ha deg som venninne. Tusen takk for at du deler dette med oss, du har gjort en kjempe innsats! Ta vare på alle de gode minnene og kos deg med de fine bildene